Det är enkelt och kul att göra egna tafsar och så får man den längd man själv föredrar. Jag fiskar helst med tafsar som är 40cm eller längre. Då är man säker på att den stora gäddan som sitter på betet inte börjar rulla och får både tafs och lina i munnen, då tar gäddans flera hundra tänder av linan på nolltid.
Man kan också experimentera med olika beteslås
Båda tafsarna är lättfiskade och följsamma, men påverkar betet olika beroende på längd och material.
Nackdelen med wire är att den kan bli "stukad" och få veck, men det verkar inte som att det påverkar slitstyrkan något och inte heller betets rörelser.
Även efter flera gäddor märks ingen förslitning eller märken på wiretafsen.
Flourcarbon däremot måste man känna igenom efter fisketuren så att den inte blir "hackig" eller nött närmast beteslåset av gäddans tänder. Jag har fått ca 10 gäddor på den tafs som sitter på mitt spö nu och den är fortfarande i fint skick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar